Om oss
Jag heter Elin Boström. Jag är 54 år och bor i Uppsala. Det här är berättelsen om varför jag byggde NORA — och varför det tog fem år att göra det.
När jag förlorade mig själv
Jag började läcka vid 49. Först vid tunga lyft. Sedan vid nysningar. Sedan vid skratt.
Jag knep. Två gånger om dagen. I månader. Ingenting hände.
Jag gick till fyra olika gynekologer. Den första sa att det var åldern. Den andra föreslog östrogen. Den tredje sa att jag skulle knipa mer. Den fjärde bokade en TVT-operation som jag avbokade i sista minuten på operationsdagen.
Under fem år slutade jag dansa. Slutade springa efter bussen. Slutade skratta ordentligt på middagar. Jag började packa trosskydd i väskan varje morgon som om det vore en tandborste. Jag sa nej till spontana resor. Jag sa "kanske nästa år" till väninnor som slutade fråga.
Det värsta var inte läckaget. Det värsta var att jag inte längre var kvinnan jag varit.
Mötet som förändrade allt
Åtta månader efter den avbokade operationen träffade jag en fysioterapeut som sa något ingen av de fyra gynekologerna hade sagt:
"Bäckenbotten är inte en isolerad muskel. Den är en del av en kedja. Om vi bara tränar hängmattan utan att röra pelarna, gör vi hälften av arbetet."
Jag satt och stirrade på henne. Fem år av knipövningar. Fem år av gynekologer. Fem år av att skylla på mig själv. Och ingen — INGEN — hade nämnt det ordet: kedja.
Under de kommande månaderna läste jag allt jag kom över. Fascialkedjor. Adductorer. Externa aktiveringsprotokoll. Jag pratade med fysioterapeuter i Stockholm, Malmö, Göteborg. Jag reste till ett hälso-spa utanför Seoul där de tränat bäckenbotten utvändigt via låren sedan 90-talet — en metod som helt förbisetts i svensk vård.
Där, i ett behandlingsrum i Sydkorea, förstod jag hur allt hängde ihop. Och jag bestämde mig.
Varför jag byggde NORA
Jag arbetade i tjugo år med medicinteknisk upphandling. Jag vet exakt hur den svenska vården fungerar. Jag vet vilka behandlingar som prioriteras och vilka som inte får plats i konsultationstiden. Jag vet varför en läkare säger "det är åldern" istället för att förklara fascialkedjor — det är inte för att hon inte bryr sig. Det är för att systemet inte har utrymme för sanningen.
Så jag bestämde mig för att bygga sanningen utanför systemet.
Det tog ett år att utveckla NORA tillsammans med en svensk fysioterapeut. Ett år till av tester på verkliga kvinnor i verklig vardag — inte i kliniska studier, utan i soffhörn, framför TV:n, på morgonen innan barnbarnen kom.
Idag har över 10 000 svenska kvinnor följt metoden. 8 av 10 slutar läcka på åtta veckor. Ingen probe. Ingen app. Inga hormoner.
Om Swederoo
Swederoo är företaget jag byggde för att kunna leverera NORA till svenska kvinnor på ett sätt jag själv skulle ha velat bli behandlad. Vi är baserade i Uppsala. Vi tillverkar, förpackar och skickar från Sverige. Vi är ett litet team — avsiktligt så.
Varje mejl som kommer in läser jag själv. Varje missnöjd kund pratar jag med personligen. Varje förbättring av NORA bestämmer vi tillsammans, runt samma bord.
Det finns större bolag som säljer bäckenbottenprodukter i Sverige. Vi kommer aldrig bli ett av dem. Vi vill inte det.
Ett löfte till dig
Om du är där jag var vid 49 — vänta inte fem år. Jag väntade. Jag prövade allt. Jag betalade för Perifit som ligger i lådan. Jag betalade för fysioterapeut som inte hjälpte. Jag betalade nästan för en operation jag inte behövde.
Det jag hade velat höra då är exakt det jag skrivit på denna sida.
Läs det. Ta det till dig. Och om du bestämmer dig för att prova NORA — då vet du att bakom produkten finns en person som förstår exakt vad du gått igenom. Och som svarar när du skriver.
— Elin Boström, Uppsala